Nattliga tankar

Jag tänker ofta på hur andra människor ser på mig. Om de fått fel intryck av mig. Egentligen borde jag inte bry mig

ett skvatt, men ibland kan jag inte låta bli. Jag är väldigt osäker i mig själv, och är inte någon som pratar mycket

om vi inte känner varandra riktigt väl, jag är duktig på att dra mig undan för att jag tror att folk tycker att jag är

knäpp eller töntig (whatever), och jag antar.. att då jag beter mig så, så får folk en uppfattning om att jag kanske

inte vill prata,eller att jag är dryg? Men så är det inte. Jag vill så gärna.

 

Jag brukade vara tjejen som var supersocial, vågade ta för mig och skaffade vänner jättelätt.

Idag är jag någon annan. Saker förändrades, jag blev trampad på, och på köpet försvann min

självkänsla, mitt självförtroende och jag blev en tjej jag inte känner igen.

 

Åh vad jag önskar att min hjärna bara kunde backa tillbaka några år och jag fick vara den jag var förut, det var så

mycket enklare då. Men nu har min hjärna kopplat in sig på "skydda-sig-själv-mode", och nu vågar jag ingenting,

jag är rädd för att göra fel, att säga fel.. att bara vara fel! Jag är så arg.. På de som förstörde mig såhär.

Men jag är mest arg på mig själv, som lät dem trycka ner mig såhär lågt. Jag har inte orkat resa mig upp,

jag ligger på botten och jag vet inte hur jag någonsin ska kunna klättra upp till dit jag en gång var.

 

Jag tar det en dag i taget, det är det enda som fungerar!

 

I'm sooo deep, I know. Jag borde verkligen skaffa mig en riktig dagbok istället, men jag har ingen..så, ni

får ta del av ett personligt inlägg för en gångs skull. Det känns alltid så mycket bättre efter att jag fått skriva av mig!

 

Du duger precis som du är och det hoppas jag verkligen att du börjar inse någon dag! <3 Jag hoppas att du hittar tillbaka till dig själv och det sak bli spännande att även få lära känna den tjejen du var förut <3

Jag tror hon finns kvar där innerst inne. Kram på dig <3

massa kramar! :)

Du gör rätt i att ta en dag i daget! Det kommer bli bra. Kram!