Thoughts of a troubled mind
man kanske inte märker det på mig eftersom jag inte gärna visar hur mycket det tär på mig.
Jag kan inte förneka hur jobbigt det är. Varje dag är i stort sett en kamp.
Jag kan inte ringa och be honom komma över, eller bara träffa honom efter skolan.
Folk säger jag är stark som har ett distansförhållande, men det känns inte som det.
Även om vi klarat av det i snart 2 och ett halvt år, så blir det aldrig enklare!
Jag älskar honom. Men pga att vi inte ses ofta så är jag på dåligt humör,
och det går då ut på honom vilket resulterar att han blir sur & vi blir sura på varandra.
Jag som aldrig haft ett vanligt förhållande är avundsjuka på er som har det,
men för det betyder det såklart inte att jag vill släppa taget om min pojkvän.
Saker och ting hade bara känts så mycket lättare om han bott här,
men på samma gång så kanske vi inte hade litat på varandra på samma sätt som vi gör nu.
Vi måste tro på varandra oavsett vad. Det kan vara svårt,
men det är något man lär sig med tiden.
Om mindre än 2 veckor är jag äntligen hos honom igen,
och har då väntat i ca 2 månader! ♥
Aw sötnos då :( Har aldrig själv haft ett distansförhållande, men det låter ganska jobbigt. Men det måste väl bli väldigt fint när ni ser varandra igen? Tror man typ uppskattar varandra mer osv när man inte ses så ofta!
Snart är du myndig och kan skaffa bil och åka vart du vill, när du vill! :D <3
Det är bara att hålla i och vara stark! Det är absolut värt att satsa på om man har magkänslan och hjärtat på rätt plats.
Jag hade ett på lite mer än 1 år och är nu sambo med min pojkvän :)
Fin blogg du har <33 :D
Hihi,varse :P<3
Vad har du gjort idag då? :D
det kan också bli jobbigt om man bor nära varandra, & om man träffas för ofta... man tröttnar snabbare då.
men jag vet hur det är. verkligen, skitjobbigt.
dock är det så jävla värt!
Jag tkr du är riktigt stark som har hållit fast vid Säbbä i nästan 3 år, och han bor såpass långt bort. För mig så gör det rent fysiskt ont bara då jag är borta från Andreas i några timmar? Nejdu Lisette, jag må kanske aldrig säga detta åt dig så ofta, men jag är sjukt glad över att ni har träffat varandra, och att ni faktiskt håller ihop. Ni är så fina tsm! Saknar dig jättemkt. <3
aw. vet hur du känner. jag å min patrik har ju oxå distans, även om ja försöker hålla han så mycket utanför bloggen som möjligt. men han flyttade ju ifrån mej (bor iofs bara två timmar bort, men endå) så ja de är mycket jobbigare med distans. men de är oxå nått magiskt med det, varje gång man träffas blir så himla speciell och mer romantsik än va de va när vi kunde umgås hela tiden. och de är klart att man saknar varann nått så otroligt, men de gör bara att man håller ihop lättare. tror ändå på att riktig kärlek håller. ni har ju varit ihop otroligt länge och klart man bråkar ibland och så. men äkta kärlek håller i längden ♥
Ja älskling.. det är svårt ibland, men det är bara att kämpa.. inte långt kvar nu innan jag äntligen flyttar upp till dej <3
Sista gången vi behöver vänta så här länge för att träffas nu.. sen är det en månad.. en månad igen.. sen 2 veckor, sen en månad å sen är det typ dags för mig att flytta upp till dej<3
Det kommer bli så sjukt jävla skönt att kunna hitta på saker på impuls lixom... Istället för att träffas en vecka då å då å göra allt på en vecka...
Det är jobbigt, men det är så jävla värt det också, för du är en helt underbar flickvän, och jag älskar dej över allt annat!
Tack! <3
sv: ja det är det faktiskt :)
och tack! haha. jag va oseriös i början men, ja
hua. jag vet tyyyp hur det är.
men jag klarade inte av det :/
det verkar dock som att ni gör det bra!
det är aldrig enkelt,
men det är kanske det som gör det intressant..
<3
sv. tack vad gullig du är!
vet hur det är, även fast daniel och jag bor på nästan samma ställe..
men jag tycker du är så stark som klarar det, det tror jag aldrig att jag skulle göra..!
keep up the good work baby c: <3
