Som många andra har jag den vanliga söndags ångesten.
Att veta om att skolan börjar om imorgon är bara too much!

Jag vet inte vad det är som gör att jag mår så dåligt pga det,
är det läxorna, eller bara tanken av att behöva stiga upp kl 6 varje morgon?
Jag vet inte & tbh så orkar jag inte bry mig.

Okej, nu kommer jag tvär-byta ämne bara sådär.
Men det är en sak som jag har funderat över väldigt länge.

Hur uppfattar andra människor mig?
Jag menar, jag kan ju alltid hoppas att de ser mig som en trevlig person.
Men hur vet jag? Måste jag fråga för att få svar?

Jag är rädd att jag kanske sänder ut budskapet ;
"prata inte med mig" eller "jag vill vara själv"
vilket jag verkligen inte vill få folk att tro.

Så länge jag kan minnas så har jag alltid varit den som velat träffa nya människor osv.
Men då jag började gymnasiet så hände något, jag hamnade bland massor av nya människor
men då jag redan hade med mig 2 bra vänner sen förut,
så blev det nästan som att de andra inte vågade bryta sig igenom vår "bubbla".
Så till de som läser min blogg och går i min klass:
Vi sitter inte ihop, ni vågar snacka med mig :D

Hoppas att ingen missförstod mig nu.
Jag ville bara klargöra lite saker,
så att folk ser mig för den jag är.
& inte för den jag verkar vara.

Nu ska jag börja göra mig klar för sängen,
lika bra att lägga sig tidigt då jag måste upp vid 6 imorgonbitti.

God natt! ♥